tisdag 13 december 2011
lördag 10 december 2011
Vad? Hur? Varför?
Vad?
Jag har arbetat kring fenomenet mobbning, specifikt mot hur det påverkar individen som utsätts för det. Gestaltningen består av två kappor.
Hur?
Jag har gjort en litteraturstudie av relevant litteratur om mobbning. Jag har speciellt tittat på hur det har påverkat individen som utsätts för mobbningen.
Jag har sytt en kappa som symbol för individen och utifrån de berättelser jag läst samt egen erfarenhet har jag sedan utsatt kappan för mobbning. Jag har fokuserat min förstörelse av kappan till insidan.
Jag började med att brodera in ord på insidan. Orden förvandlades sedan till blödande sår och som droppade ner mot fållen. När blodet runnit så långt hade även orden sjunkit in i individen som även började identifiera sig med orden -Jag är ful/töntig/osv.... Orden satt på insidan men man kunde även se spår av dem på utsidan.
Kappan blev även stämplad som "tönt" men det täcktes över. Det sattes även på guldstjärnor för att på utsidan visa att det inte var något fel. De döljde även till viss del spåren av orden och stämplingen.
Kappan fick även agera dörrmatta, inte mer värd än att torka av leriga skor på. Hela kappans insida blev till slut helt söndertrasad med en sax. Kvar finns en fin utsida men insidan hänger i trasor.
Eftersom en människa förändras hela tiden och växer med olika erfarenheter skapade jag även en annan kappa. En som kommit ifrån mobbningen och läkt såren på olika sätt. Den andra kappan är gjord av många olika tyger i olika färger och är dekorerad med cirklar i fler tyger.
Varför?
Mobbning är ett stort problem i många skolor idag men vi har inte läst mycket om det på lärarutbildningen. Jag ville därför skapa en större förståelse för fenomenet så jag är bättre förberedd om de problemen skulle uppstå där jag arbetar.
Orsaken till att jag valde att göra kläder är att de är väldigt personliga, beroende på vad du har för kläder på dig visar du för omgivningen hur du vill uppfattas. Att det just blev kappor är för att de har en hårdare utsida och mjukare insida som även en människa har.
Många som utsätts för mobbning skäms för det. De skäms för att de inte är bra nog för att bli accepterade av klasskompisar. För att dölja mobbningen kan de därför bli viktigt för dem att visa upp en bra utsida, därav kom guldstjärnorna på. Stjärnorna sitter fint på kappan men kan tas loss eftersom de inte fästa på insidan, som att individen inte tror på dem.
Den andra kappan är gjord utifrån olika erfarenheter som individen gör. De olika tygernas färg, mönster och stabilitet får representera bra och dåliga erfarenheter. Tanken är att den andra kappan har med sig minnen från mobbningen men de är inte dominerande.
Jag har arbetat kring fenomenet mobbning, specifikt mot hur det påverkar individen som utsätts för det. Gestaltningen består av två kappor.
Hur?
Jag har gjort en litteraturstudie av relevant litteratur om mobbning. Jag har speciellt tittat på hur det har påverkat individen som utsätts för mobbningen.
Jag har sytt en kappa som symbol för individen och utifrån de berättelser jag läst samt egen erfarenhet har jag sedan utsatt kappan för mobbning. Jag har fokuserat min förstörelse av kappan till insidan.
Jag började med att brodera in ord på insidan. Orden förvandlades sedan till blödande sår och som droppade ner mot fållen. När blodet runnit så långt hade även orden sjunkit in i individen som även började identifiera sig med orden -Jag är ful/töntig/osv.... Orden satt på insidan men man kunde även se spår av dem på utsidan.
Kappan blev även stämplad som "tönt" men det täcktes över. Det sattes även på guldstjärnor för att på utsidan visa att det inte var något fel. De döljde även till viss del spåren av orden och stämplingen.
Kappan fick även agera dörrmatta, inte mer värd än att torka av leriga skor på. Hela kappans insida blev till slut helt söndertrasad med en sax. Kvar finns en fin utsida men insidan hänger i trasor.
Eftersom en människa förändras hela tiden och växer med olika erfarenheter skapade jag även en annan kappa. En som kommit ifrån mobbningen och läkt såren på olika sätt. Den andra kappan är gjord av många olika tyger i olika färger och är dekorerad med cirklar i fler tyger.
Varför?
Mobbning är ett stort problem i många skolor idag men vi har inte läst mycket om det på lärarutbildningen. Jag ville därför skapa en större förståelse för fenomenet så jag är bättre förberedd om de problemen skulle uppstå där jag arbetar.
Orsaken till att jag valde att göra kläder är att de är väldigt personliga, beroende på vad du har för kläder på dig visar du för omgivningen hur du vill uppfattas. Att det just blev kappor är för att de har en hårdare utsida och mjukare insida som även en människa har.
Orden gjorde jag utifrån detta citat: Orden är värst. Ett blåmärke kan man väl ta men orden sitter kvar. (Thors, 2007, s.39). Även andra berättelser vittnar om att det är den indirekta mobbningen -ord, utfrysning, mm- som är den värsta. Det kan även vara svårare att läka de såren som satt sig på insidan, de psykiska såren.
Att få en stämpel av att vara något i skolan är vanligt. Det handlar om vilken status man har i gruppen -mer status betyder mer makt- längst ner har man ingen makt och där är inte önskvärt att vara, det är där den som utsätts för mobbning är (Björk, 1999). Tönt är ett vanligt ord man sätter på den som har lägst status -därav stämpeln på kappan. Den täcktes över med tanke på att individen ville dölja det, men det fick även funktionen att i ett annat sammanhang -där ingen visste vilken stämpel det var under- får individen chans att få en annan stämpel, utifrån den gruppsammansättningen.
Många som utsätts för mobbning skäms för det. De skäms för att de inte är bra nog för att bli accepterade av klasskompisar. För att dölja mobbningen kan de därför bli viktigt för dem att visa upp en bra utsida, därav kom guldstjärnorna på. Stjärnorna sitter fint på kappan men kan tas loss eftersom de inte fästa på insidan, som att individen inte tror på dem.
Den andra kappan är gjord utifrån olika erfarenheter som individen gör. De olika tygernas färg, mönster och stabilitet får representera bra och dåliga erfarenheter. Tanken är att den andra kappan har med sig minnen från mobbningen men de är inte dominerande.
Cirklar
På baksidan av kappan har jag dekorerat med olika cirklar.
Cirklarna är gjorda av många olika tyger, bland annat tyger från den första kappan. Cirklarna har en växande rörelse i sig, jag vill på det sättet visa på hur man växer och förändras som människa genom olika erfarenheter och upplevelser. Cirkel är en geometrisk figur som jag tycker om att arbeta med för den har en naturlig rörelse i sig. I många religioner används även cirkel som en symbol för evigheten, om något som pågår hela tiden.
Cirklarna är gjorda av många olika tyger, bland annat tyger från den första kappan. Cirklarna har en växande rörelse i sig, jag vill på det sättet visa på hur man växer och förändras som människa genom olika erfarenheter och upplevelser. Cirkel är en geometrisk figur som jag tycker om att arbeta med för den har en naturlig rörelse i sig. I många religioner används även cirkel som en symbol för evigheten, om något som pågår hela tiden.
torsdag 8 december 2011
Kappa nr. 2
Olika erfarenheter som man gör i livet tänker jag att får representeras av olika tyger. Vissa tyger är tjocka, andra tunnare. De har olika färger och mönster.
Modellen är även den förändrad, för att visa på en mer vuxen form. Istället för stora, tydliga fickor är de mindre och dolda för omvärlden. De är även gjorde av samma tyg som fodret på den första kappan -en påminnelse om tidigare erfarenheter.
Fodertyget är lugnare och stabilare -ett inre lugn. Jag tror inte att alla sår läker på ett nafs, utan kappa nr 2 får representera individen flera år senare -när utsattheten har bearbetats.
tisdag 6 december 2011
En ny kappa?
Vad är det som gör en människa människa? Vad är det som formar vem vi är?
Jag skulle säga att det är våra erfarenheter. Hur våra föräldrar uppfostrat oss, personer vi möter, skolgången och mycket mer. Jag vill tro att vi hela livet utvecklas som människor, både av goda och dåliga erfarenheter. Alla bitar påverkar vår personlighet.
Jag var tveksam till att göra en ny kappa istället för att laga den första men nu har jag funderat en del på det och det blir en andra kappa!
Jag blev väldigt inspirerade av dessa kappor från Desigual:
Kapporna består av många olika delar, olika tyger som kan få representera olika erfarenheter. Jag tänker mig att det kan vara som en "livskappa" och att bitarna kan bytas ut ibland -beroende på vad som händer i livet- men det viktiga är att de tillsammans bildar en spännande kappa!
Bilderna är hämtade från http://www.google.com/search?q=kappa+desingual&hl=sv&client=safari&rls=en&prmd=imvns&source=lnms&tbm=isch&ei=Sk_eTreHMKHN4QT38qnHBg&sa=X&oi=mode_link&ct=mode&cd=2&ved=0CDYQ_AUoAQ&biw=1024&bih=611 den 6/12-11
Jag skulle säga att det är våra erfarenheter. Hur våra föräldrar uppfostrat oss, personer vi möter, skolgången och mycket mer. Jag vill tro att vi hela livet utvecklas som människor, både av goda och dåliga erfarenheter. Alla bitar påverkar vår personlighet.
Jag var tveksam till att göra en ny kappa istället för att laga den första men nu har jag funderat en del på det och det blir en andra kappa!
Jag blev väldigt inspirerade av dessa kappor från Desigual:
Kapporna består av många olika delar, olika tyger som kan få representera olika erfarenheter. Jag tänker mig att det kan vara som en "livskappa" och att bitarna kan bytas ut ibland -beroende på vad som händer i livet- men det viktiga är att de tillsammans bildar en spännande kappa!
Bilderna är hämtade från http://www.google.com/search?q=kappa+desingual&hl=sv&client=safari&rls=en&prmd=imvns&source=lnms&tbm=isch&ei=Sk_eTreHMKHN4QT38qnHBg&sa=X&oi=mode_link&ct=mode&cd=2&ved=0CDYQ_AUoAQ&biw=1024&bih=611 den 6/12-11
måndag 5 december 2011
Två vantar!
Här är den andra vanten:
Två ensamma vantar
Bättre när de är tillsammans =)
Inspiration till till vantarna fick jag från Parvanten skapad av Anna Schön
Bilden är hämtad från: http://www.smidigt.se/en-vante-for-tva/2541/ den 051211
Du är värdefull
Det finns en saga som jag älskar: Du är värdefull av Max Lucado.
Den handlar om "vedingarna", små trägubbar som bor i en liten stad. Hela dagarna springer de runt och sätter guldstjärnor och fulplumpar på varandra. De som är jämna i träet eller duktiga på olika saker får guldstjärnor och de som har skavanker eller klantar sig får fulplumpar.
Parvello är en veding som bara får fulplumpar... ibland får han en bara för att han redan har så många fulplumpar. Det gör honom så klart ledsen när han får en fulplump och de går inte att ta bort. En dag träffar han Amanda som inte har en enda fulplump eller guldstjärna. De faller bara av henne när någon försöker sätta den ena eller andra på henne.
Parvello får lära att det är för att hon har bestämt sig för att lyssna mer på snickaren, Eli, som har gjort alla vedingar. Parvello önskar att även hans fulplumpar ska ramla av så han följer med till Eli -som säger att det spelar ingen roll vad de andra vedingarna tycker för han tycker om Parvello precis som han är! Han är fin!
Boken slutar med följande ord:
"Parvello vände sig inte om, men i sitt hjärta tänkte han: Jag tror faktiskt att han menar det han säger!
Och precis när han tänkte det lossnade en fulplump och ramlade ner på marken."
Parvello kan man säga är mobbad av de andra vedingarna, han vill att det ska ändras men han kan inte klara det själv. Han behöver få höra att han är bra och duger som han är. Han behöver stöd för att våga tro på de bra sakerna de säger. Det är först då han kan börja läka och fulplumparna ramla av!
Jag tänker att det är lika för en som utsatts för mobbning. De behöver stöd av någon -lärare, familjemedlem, vän- någon som kan hålla en i handen och berätta att man är bra som man är! Man klarar det inte själv.
För att börja lagningen av kappan börjar jag därför med en hand!
Den handlar om "vedingarna", små trägubbar som bor i en liten stad. Hela dagarna springer de runt och sätter guldstjärnor och fulplumpar på varandra. De som är jämna i träet eller duktiga på olika saker får guldstjärnor och de som har skavanker eller klantar sig får fulplumpar.
Parvello är en veding som bara får fulplumpar... ibland får han en bara för att han redan har så många fulplumpar. Det gör honom så klart ledsen när han får en fulplump och de går inte att ta bort. En dag träffar han Amanda som inte har en enda fulplump eller guldstjärna. De faller bara av henne när någon försöker sätta den ena eller andra på henne.
Parvello får lära att det är för att hon har bestämt sig för att lyssna mer på snickaren, Eli, som har gjort alla vedingar. Parvello önskar att även hans fulplumpar ska ramla av så han följer med till Eli -som säger att det spelar ingen roll vad de andra vedingarna tycker för han tycker om Parvello precis som han är! Han är fin!
Boken slutar med följande ord:
"Parvello vände sig inte om, men i sitt hjärta tänkte han: Jag tror faktiskt att han menar det han säger!
Och precis när han tänkte det lossnade en fulplump och ramlade ner på marken."
Parvello kan man säga är mobbad av de andra vedingarna, han vill att det ska ändras men han kan inte klara det själv. Han behöver få höra att han är bra och duger som han är. Han behöver stöd för att våga tro på de bra sakerna de säger. Det är först då han kan börja läka och fulplumparna ramla av!
Jag tänker att det är lika för en som utsatts för mobbning. De behöver stöd av någon -lärare, familjemedlem, vän- någon som kan hålla en i handen och berätta att man är bra som man är! Man klarar det inte själv.
För att börja lagningen av kappan börjar jag därför med en hand!
fredag 2 december 2011
Vill någon ha??
Vill någon ha mig? Om jag visar denna sida?
Vill någon ha mig? Om jag visar denna sida?
Insidan har blivit så söndertrasad att det knappt finns något som kan sättas ihop. Kanske är det tid att börja bygga upp något nytt?
torsdag 1 december 2011
Dörrmatta
Orden är värst. Ett blåmärke kan man väl ta men orden sitter kvar. (Thors, 2007, s.39)
Som att bli trampad på, stampad på insidan...
Som att vara en dörrmatta för andra...
Full av skit...
Som andra kastar på en.
Guldstjärnor
Att visa ett bra och snyggt yttre är något jag tror är vanligt. Utsidan räknas får vi lära oss genom olika medier varje dag. Det är viktigt att visa upp en bra fasad, speciellt om insidan inte är hel.
Om individen berättar för föräldrar eller andra i omgivningen deklarerar hon också öppet att hon inte duger, att hon inte är accepterad av andra elever, vilket förstärker förnedringen och skammen. Att berätta blir som att genomgå utsattheten än en gång. (Thors, 2007, s.40)
Skammen över att inte vara accepterad gör att det blir viktigt att utsidan blir hel och snygg. Lindberg (2007) skriver även att ångest, dålig självkänsla och depressioner kan höra ihop med skamkänslor. Han skriver även att de sociala banden till andra individer påverkas av skammen. Det kan bli svårt för individen att känna tillit till någon annan.
Om individen berättar för föräldrar eller andra i omgivningen deklarerar hon också öppet att hon inte duger, att hon inte är accepterad av andra elever, vilket förstärker förnedringen och skammen. Att berätta blir som att genomgå utsattheten än en gång. (Thors, 2007, s.40)
Skammen över att inte vara accepterad gör att det blir viktigt att utsidan blir hel och snygg. Lindberg (2007) skriver även att ångest, dålig självkänsla och depressioner kan höra ihop med skamkänslor. Han skriver även att de sociala banden till andra individer påverkas av skammen. Det kan bli svårt för individen att känna tillit till någon annan.
Kappan har därför prytt sig med guldstjärnor, för att visa att allt är bra:
Men stjärnorna sitter inte så bra, de kan lätt lossna eftersom de bara sitter på utsidan.
onsdag 30 november 2011
sminkad
Vi pratade igår på handledningen om att man döljer mycket på utsidan, man sminkar över det man inte vill att någon annan ska veta...
Man försöker laga och dölja men det finns kvar där under. För dom som vet det sen innan syns fortfarande stämpeln.
Men för en ny person man möter har ingen aning om vilken stämpel man fått. Det kanske kan vara början på något nytt och bättre?
Man försöker laga och dölja men det finns kvar där under. För dom som vet det sen innan syns fortfarande stämpeln.
Men för en ny person man möter har ingen aning om vilken stämpel man fått. Det kanske kan vara början på något nytt och bättre?
större
Fick vid handledningen kommentaren att orden är ganska små. Till en början höll jag inte med mycket på grund av att de kändes stora för mig... Det gjorde ont att göra dem. Men när jag funderade lite mer på det kände jag att de borde hända något mer.
Blev blodsdroppar som rinner från såren. Pulserande och smärtsamma. De är inte på väg att läka...
Blev blodsdroppar som rinner från såren. Pulserande och smärtsamma. De är inte på väg att läka...
En försvarsmekanism som jag läst om är att offret börjar identifiera sig med det som den får höra (Larsson, 2000. Fors, 1995).
-Jag är ful, -Jag är en idiot, -Det är mig det är fel på, osv. -Det är då inte så konstigt att de mobbar mig.
måndag 28 november 2011
orden igen
När jag sätter på mig kappan känner jag orden i ryggen. De skaver och gör sig hela iden påminda.
För någon som utsätts för mobbning måste det vara ett tungt lass att bära. Att vara rädd eller orolig för vad andra ska göra mot en, höra elaka ord eka inom sig. Ord är nog det skarpaste vapnet...
Jag kan ta av mig kappan när jag vill, den möjligheten har inte den som blir mobbad. Den kanske kan hitta en fristad hemma eller hos någon annan. Men den mobbningen som sker på nätet kan även förstöra den trygga vrå.
Friends reklamfiler är så talande:
För någon som utsätts för mobbning måste det vara ett tungt lass att bära. Att vara rädd eller orolig för vad andra ska göra mot en, höra elaka ord eka inom sig. Ord är nog det skarpaste vapnet...
Jag kan ta av mig kappan när jag vill, den möjligheten har inte den som blir mobbad. Den kanske kan hitta en fristad hemma eller hos någon annan. Men den mobbningen som sker på nätet kan även förstöra den trygga vrå.
Friends reklamfiler är så talande:
fredag 25 november 2011
lite funderingar
När jag broderade in orden på insidan blev orden inte så tydliga... de fanns där men inte så tydligt.
När jag fortsatte att skapa såren började jag med mörka färger, då syntes orden mindre men det blev tydligare att det var något fel. Det var som att orden sjönk in, kappan började tro de var sanna. Sen blev de öppna sår. Orden blev som fastbrända.
Jag vet inte om jag kan ta bort dom...
När jag fortsatte att skapa såren började jag med mörka färger, då syntes orden mindre men det blev tydligare att det var något fel. Det var som att orden sjönk in, kappan började tro de var sanna. Sen blev de öppna sår. Orden blev som fastbrända.
Jag vet inte om jag kan ta bort dom...
Såren på insidan
orden sätter sig fast...
blir öppna sår på insidan...
De märks inte så tydligt på utsidan men tittar man närmare ser man förändringarna.
onsdag 23 november 2011
sår
Ett sår är inte vackert... Ett öppet sår smärtar och äcklar...
Efter en googlesökning kan det fastställas.
Jag vill att mina "ordsår" är som ett öppet sår. Äckliga och smärtsamma... men de går att lagas!
Efter en googlesökning kan det fastställas.
Jag vill att mina "ordsår" är som ett öppet sår. Äckliga och smärtsamma... men de går att lagas!
Indirekt mobbning
Flickor och pojkar mobbar på olika sätt. Ofta är pojkarna mer aggressiva och fysiska när de utsätter någon från mobbning. När flickor mobbar använder de oftare ord eller uteslutning, så kallad indirekt mobbning. Indirekt mobbning är svårare att upptäcka men kan ge stora sår för den som utsätts. Flickor upplever även mobbning mer besvärande än pojkar visar skolstudier (Frånberg; Wrethander, 2011)
Indirekt mobbning sätter sig på insidan av individen, det bryter ner som sår som blöder invändigt. Hur blir kappan om jag börjar med indirekt mobbning av den? Elaka ord, bortvända blickar, skratt som menar något helt annat... Vilka tankar skapar det i individen? Hur påverkar insidan utsidan?
Jag har börjat brodera:
Vi får hur det blir!
Personligen tycker jag att det är lite jobbigt att märka någon så tydligt... Det som jag broderar kan man sprätta bort men det kommer ändå synas att något har suttit där. Broderi kan man se tydligt, men ord som sårat en människa är svåra att se och ännu svårare att sprätta bort... Undrar om de någonsin försvinner helt...
måndag 21 november 2011
Fickorna
Fickorna är stora... De kan plockas fulla med olika saker -bra som dåliga.
Fickorna är stora... De rensas inte ut så ofta.
Fickorna är stora... De blir tunga när de är för mycket skräp i dem.
Fickorna är stora... De rensas inte ut så ofta.
Fickorna är stora... De blir tunga när de är för mycket skräp i dem.
Kragen
Kragen har flera funktioner:
Är den öppen visas insidan.
Men om man inte vill visa så mycket av sig själv eller skydda sig kan vika upp den
ända upp till ögonen.
Att vara skaparen
När man skapar något som man vet ska förstöras, blir det ganska blandade känslor...
I "vanliga" fall när man skapar något är tanken -i alla fall min- att det ska bli så bra som möjligt. Det ska hålla länge och passa för ändamålet. Man räknar inte med att någon ska göra sönder det.
Det ledde mina tankar till föräldrarna. De uppfostrar sina barn på bästa sätt -utgår jag från. När de skickar sina barn till skolan räknar de med att barnen ska tas om hand på ett bra sätt, man litar på skolan. Jag tror även att många föräldrar är medvetna om att mobbning existerar, men de tänker nog inte att det ska hända deras barn, eller att deras barn ska utsätta någon annan för det.
ur Mobbad? Det har vi inte märkt! (Larsson, 2000). Efter att föräldrarna slagit larm om mobbningen av deras barn och rektorn haft ett samtal med mobbaren:
Ett par dagar senare meddelade klassföreståndaren mig att hon med rektorns godkännande hade ställt in uppföljningsmötet. Detta förklarades med att hon önskade sköta det hela på egen hand med sin klass genom samtal med eleverna. Vi föräldrar accepterade detta eftersom vi inte ville framstå som besvärliga. Vi ville också visa, att vi litade på skolans förmåga att hantera problemet.
Barnet som kommer till skolan är även öppet, knapparna är oknäppta, kragen är nere. Barnet visar både insidan och utsidan!
Men om det händer något tråkigt, någon är elak, då stängs knapparna en efter en. Kragen åker upp. Man skyddar sig själv, men samtidigt stänger man om sig -man blir ensam med sina tankar och känslor. Tyvärr räcker det inte med att stänga om sig... ord och slag känns ändå och sätter spår även på insidan...
I "vanliga" fall när man skapar något är tanken -i alla fall min- att det ska bli så bra som möjligt. Det ska hålla länge och passa för ändamålet. Man räknar inte med att någon ska göra sönder det.
Det ledde mina tankar till föräldrarna. De uppfostrar sina barn på bästa sätt -utgår jag från. När de skickar sina barn till skolan räknar de med att barnen ska tas om hand på ett bra sätt, man litar på skolan. Jag tror även att många föräldrar är medvetna om att mobbning existerar, men de tänker nog inte att det ska hända deras barn, eller att deras barn ska utsätta någon annan för det.
ur Mobbad? Det har vi inte märkt! (Larsson, 2000). Efter att föräldrarna slagit larm om mobbningen av deras barn och rektorn haft ett samtal med mobbaren:
Ett par dagar senare meddelade klassföreståndaren mig att hon med rektorns godkännande hade ställt in uppföljningsmötet. Detta förklarades med att hon önskade sköta det hela på egen hand med sin klass genom samtal med eleverna. Vi föräldrar accepterade detta eftersom vi inte ville framstå som besvärliga. Vi ville också visa, att vi litade på skolans förmåga att hantera problemet.
Barnet som kommer till skolan är även öppet, knapparna är oknäppta, kragen är nere. Barnet visar både insidan och utsidan!
Men om det händer något tråkigt, någon är elak, då stängs knapparna en efter en. Kragen åker upp. Man skyddar sig själv, men samtidigt stänger man om sig -man blir ensam med sina tankar och känslor. Tyvärr räcker det inte med att stänga om sig... ord och slag känns ändå och sätter spår även på insidan...
torsdag 17 november 2011
Friends
Friends är en organisation som jobbar mot mobbning i skolan. Denna reklamfilm har gett mig inspiration till projektet -Ord som sårar.
Igång
Kappan börjar ta form.
Igår gick åt till att göra mönster och att inhandla tyg. Jag hade sen tidigare ett tyg men det mönster jag valde krävde mer tyg... jag fick därför ta en tur till tygaffären!
Nu blir kappan brun istället men jag har kvar det färggranna fodertyget.
Kappan blir ganska stor i överdelen men smalnas ner. (Det är svårt att se när den ligger ner platt.) Men den är som sagt under konstruktion.
Jag har försökt hitta några konstnärliga referenser men jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga... är det någon som har ett förslag?
Igår gick åt till att göra mönster och att inhandla tyg. Jag hade sen tidigare ett tyg men det mönster jag valde krävde mer tyg... jag fick därför ta en tur till tygaffären!
Nu blir kappan brun istället men jag har kvar det färggranna fodertyget.
onsdag 16 november 2011
Varför mobbad?
Kanske den mobbade är som vilken annan kappa...
Det är inget större fel på den, men små saker är annorlunda:
Nederdelen sitter lite tajtare så det är svårt att ta lika stora steg/plats i gruppen.
Knäppningen är lite på sned => Andra kappor ser detta.
Fickorna är lite större, som gjort för att ta med/åt sig mycket skräp.
Det är inget större fel på den, men små saker är annorlunda:
Nederdelen sitter lite tajtare så det är svårt att ta lika stora steg/plats i gruppen.
Knäppningen är lite på sned => Andra kappor ser detta.
Fickorna är lite större, som gjort för att ta med/åt sig mycket skräp.
En "vanlig" kappa.
Den mobbade kappan
Kappan
Efter handledningen igår har jag skissat lite på hur kappan ska se ut:
Jag bestämde mig för denna!
Inspirationen till kappan är från Sömnads magasinet nr 9 -2011. Modellen ser lite annorlunda ut men när den sitter på en person hänger den snyggt!
Tyget som jag ska använda. Det färglada rutiga är tänkt som foder, den vackra och spännande insidan! Yttertyget är kraftigare, ganska vanligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)